onsdag 25 april 2012

Vad man gör för...åtta och femti.

Idag skulle jag göra en insats! En insats för hushållskassan och en liten insats för miljön. Jag skulle handla och bestämde mig för att ta cykeln till affären! (Alla vet ju hur dumt och oekonomiskt det är att ta bilen korta sträckor.)
Det händer inte särskilt ofta eftersom jag ofta måste ha två barn med mig. Eller för att jag föredrar att gå. Och kanske lite för att jag är lat.
Men nu hade jag skjutit på matinköpen till en dag när storebror skulle vara på dagis, så att lillebror och jag kunde cykla till Ica. Det var första gången för honom på en cykel (sa ju att det inte händer ofta) och jag tänkte att det skulle bli en trevlig upplevelse för honom.
Vi hade inte kommit mer än halvvägs innan regnet öste ner. Jag hade visserligen utrustat oss med regnkläder uppifrån och ner, men ettåringen tyckte INTE om att få regn i ansiktet och skrek resten av vägen.
Cykla, cykla, cykla. Fort. Komma fram lite lätt svettig och genomblöt av regn. In med barn, handla och betala. Och glömma köpa kasse.
Nu hade en vanlig människa sagt till kassörskan att ursäkta-så-mycket-men-jag-glömde-ta-kasse-kan-jag-få-ta-en-nu?. Men inte jag. Nä, jag var ju ekonomisk idag. Och miljövänlig. Jag hade ju iallsindar cykelkorg! Så utrustad med gratis fryspåsar och alla lösa varor skulle jag nu packa upp allt på "Röda faran".
Cykelkorgen visade sig vara jätteliten och hur jag än bar mig åt fick allt inte plats. Men till slut, med fickorna fulla och varor draperade på ett mycket kreativt sätt över hela cykeln kunde vi vända hemåt. Barnet började yla redan på parkeringen.

Alla pengar jag sparade på att ta cykeln då? Tss... Det fanns två sorters ballerinakakor i affären som jag inte provat, så dit for både den ekonomiska och den hälsomässiga aspekten.

Måtte jag åtminstone sparat lite regnskog.