Jag som skulle bli en så´n där fräsch mamma...

Jag har tyvärr börjat med en ny vana och idag var det dags igen.
Det var dags att åka och handla. (Näe, det är inte det som är den nya vanan, inte ens nära . Jag kommer strax till den.) Ska man ha med sig en ettåring, får man se till att vara snabb med påklädningsprocessen. T gillar den inget vidare, och hjälper inte till ett dugg. Så snabbt på med hans utrustning, och sen gäller det att vara ännu snabbare med sig själv, innan han hunnit klä av sig allt igen.
Kort sagt; man tar sats och gör det så fort man kan. Sen ut. Sen in i bilen. So far, so good.
Det är när jag är inne på Maxi, vid frysdisken och jämför priset på torsk, som det slår mig (och kalla kårar går längs ryggen): JAG HAR ÅKT HIT UTAN ATT KAMMA HÅRET! Igen.
Nu låter ju inte det så farligt, men mitt korta hår klarar inte en natt utan att resa sig åt alla håll. Och när jag säger att det står åt alla håll så är inte det en metafor, utan det står åt alla håll!

Och jag står inne på Maxi.

Okej, vad gör jag?
Alternativ ett är att skjutsa iväg den fullpackade kundvagnen och rusa ut. Men då skulle jag ju komma hem utan den nödvändiga matkassen och tvingas komma tillbaka. Visserligen välkammad denna gång, men säkert ihågkommen och uttittad.
Andra tanken som slår mig är att ta T´s mössa och trycka ner den långt. Men hans huvud är mindre än mitt, särskilt nu när mitt hår antagit abnorma volymer.
Kanke kan jag, långsamt och diskret, dra upp jackluvan över mig?? Kan jag få det att se naturligt ut? Det är ju trots allt kallt här vid frysdisken...

Jag gjorde inget av det. Eventuellt byter jag dock affär. Men något säger mig att det kommer att hända snart igen.

Kökstök

Jag vågar nästan påstå att det här är första gången på tre veckor jag sitter vid datorn. Det kan åtminstone inte vara långt ifrån. Varje ledigt ögonblick har istället spenderats i det som skulle bli, och senare faktiskt blev, ett kök. Varför jag överhuvudtaget julstädade är ett mysterium, för SOM DET SETT UT HÄR!!! Varje rum i hela huset har varit påverkat, t om toaletten där vi förövrigt diskade all disk i några veckor. Matbordet flyttade in i matrummet, och på det trängdes besticklådor, vattenkokare, produktbeskrivningar, kaffefilter, vällingpulver... I arbetsrummet var golvet fullt av fullpackade banankartonger och på skrivaren hade vi vårt förråd av kryddor.
Jag behöver kanske inte fortsätta för att göra min poäng tydlig; vi har haft ett inferno här hemma ett tag.
Trots att vi tillbringade varje kväll med skruvdragare och lådfronter så tog det tid. Det var lite samma princip som med julkalendern - man tar en lucka om dagen. Men...nu är det på plats! Jag skriver inte att "det är klart" för det är det inte. Lite färg på väggarna och en å annan list ska dit också, men nu funkar allt som det ska.
Har fått en förfrågan om före- och efterbild och det ska jag absolut lägga ut! Måste bara röja lite till så det SER nytt och fräscht ut också. Göra det där sista "piffet" så det blir som i inredningstidningarna. Det har jag sett fram emot sen i december.

Pricken över i

Det får man ju ändå säga att han är. Nu lite extra mycket, när vattkopporna är på sin peak. Snart är det över och då har vi det gjort!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Och det hände sig på den tiden...

Så här ser julkrubban ut hemma hos mamma. Man kan undra lite hur storyn bakom den egentligen går... "Och det hände sig på den tiden...att en dalahäst trängde sig fram och var först i kön..." För här är det precis så det är. Dalahästen har fått första parkett, medan Maria, Josef/herden (vet int riktigt vem det ska vara) och de två (...) vise männen hamnat bakom dörren där de får vänta på sin tur.

Go Dalarna!!

PS. Innan någon nu hinner sucka över denna lokalpatriotism, kan jag avslöja att den riktiga anledningen har att göra med två ivriga barnahänder, och eftersom de traditionella figurerna i julevangeliet här är i porslin, fick de en mer skyddad plats än hästen av trä.

Men symboliken är fin... Go Dalarna! Igen.

Published with Blogger-droid v1.6.5