Tvåårsdag

Vi hade visst bröllopsdag idag. Är det normalt att liksom glömma det? Det måste väl ändå vara alla andra dagar som räknas...va? Men vi har spenderat hela dagen i underbara Stockholm på mina gamla gator, och bättre än så kan väl en sån här dag väl ändå inte firas! Och snälla Signelill såg till att vi fick en bröllopsmiddag och tjusig efterrätt. Så nu börjar vi på år tre och ser om vårt minne blir lite bättre.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Bror duktig

Skönt att få lite avlastning ibland!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ett sagobrölllop

Såg den här bilden på nätet och var tvungen att sprida den vidare. Den är ju jätterolig!!

What a vår! För det första är vädret bra. För det andra är jag mammaledig. För det tredje är maken pappaledig. För det fjärde är svågern pappaledig. För det femte är svägerskan student på lärarhögskolan, så hon är också ledig. (Ok, inte riktigt, men hon har ändå lite tid att förfoga över eftersom inte mycket är schemalagt på lärarutbildningen.) Dessutom skulle jag kunna lägga till ett sjätte, eftersom ett par vänner till, O och E, också är föräldraledig/student. Detta ska utnyttjas till fullo med en massa utflykter!
Vi har redan tjuvstartat lite som ni ser här:

Påskutflykt med farmor, farfar, kusin, faster och farbror vid havet i Helsingborg.

Utflykt till Vedema med polaren Noel och hans familj.

Födelsedagsutflykt till Ale stenar med födelsedagsbarnet Farbror och hans familj.

Bara på flykt....

När våra barn är fyrtio, och tänker tillbax på sin barndom hoppas jag att det är precis så här de minns den.

Släktträd

För ett par veckor sen hade vi besök av kidsens kusiner med föräldrar. När dom är här kan jag ta semester för bättre barnvakter finns inte. De står faktiskt bokstavligen i kö för att få ta sig an jobbet! C avslöjade att de faktiskt gjort upp turordningen redan i slutet av januari. Vad säger man om det? Hoppas intresset håller i sig...

Huga!

I vår källare finns nå't äckligt. Ja, letar man lite kan man nog hitta mer än en grej, men nu tänkte jag först och främst på "våra" spindlar.

Gillar inte spindlar nå't vidare. Dessa är dessutom giGANTISKA! Säkert! Skulle, mellan tummen och pekfingret, säga att de är ca fyra centimeter i diameter om man nu kan mäta en spindel på det sättet. En kompis kallar dem husspindlar, men jag vet inte om det är ett officiellt namn, eller ett som hon hittat på. (Jag googlade lite på det nyss, och skulle vilja påstå att det är den som heter stor husspindel, men eftersom det inte finns en chans i världen att jag skulle gå så nära att jag kan se vilken färg, vilket mönster eller hur många prickar den har på huvudet, kan jag inte säga säkert.)

Det är läskigt att den överhuvudtaget finns i min källare, men det riktigt kusliga är det som händer när man försöker eliminera den. Flera gånger har jag tagit en sko och dängt sulan på den ovetande spindeln så den dött. Kroppen är lika äcklig som död, så den låter jag fegt ligga och hoppas att mannen kanske kan ta den. Men när jag har kommit ner nästa gång har den varit borta!! Och då är det ändå inte mannen som tagit bort den.

Det hände igen igår. Däng på spindeln och den for i golvet, och i morse var den puts väck. Betyder det att den
1. Har släktingar som kommer och tar hand om kroppen? Creepy, för det betyder att det finns ännu fler kvar i källaren...
eller att
2. Den bara luras och väntar tills jag gått därifrån, reser sig och kryper vidare? Då är den ju först och främst, uppenbarligen, odödlig, och dessutom har den ett tydligt intellekt och kan tänka!!!
Vilket är värst? Vilket ska jag hoppas på?


Imse, vimse spindel, klättrar upp igen...

Toppen-snyggt!

Kolla in de snygga mössorna! Gjorda av Sofia, som tar emot beställningar. Gå in på hennes blogg och titta: trebarnslycka.blogspot.com

Published with Blogger-droid v1.6.7

Människan är i grunden ond

Det anser en god vän till oss i alla fall. Han menar att vi är i grunden egoistiska och ser till vårt eget bästa - en rest från grott-tiden, som han säger. En pessimistisk tes, kanske, men ibland är jag benägen att hålla med honom. Idag till exempel. Åtminstone kan jag sträcka mig till att påstå att folket som idag handlade på Netto, hör dit.
Vi brukar aldrig handla där, och nu vet jag varför. Det började redan på parkeringen (som av någon outgrundlig anledning var full) där en, i och för sig rätt underhållande, scen utspelades när en tant skulle backa ut från sin parkering. Hon ansåg sig tydligen behöva mycket utrymme till detta, och att alla andra bilister var på tok för närgångna, så hon skickade ut sin gubbe för att vifta och skrämma undan några av dem. En ung bilburen tjej stod snällt och väntade på att platsen skulle bli ledig och blinkade in för att visa att hon skulle svänga in där sen, så fort tanten hittat ut. Men en gubbe struntade fullständigt i detta och trängde sig fräckt in där framför tjejen, trots tutningar.
Det var episod ett. Episod två utspelade sig vid kundvagnsparkeringen, där vi upptäckte att man var tvungen att ha mynt för att få en vagn, och att det inte dög med en sån där plastbricka som funkar på ALLA ANDRA STÄLLEN. Vi hade inget mynt, och med två barn på armen tog det emot att gå in utan. En dam, som handlat klart, erbjöd oss sin vagn. Snällt. Men då kom samme tjur-gubbe som i episod ett, och helt sonika SNODDE den vagnen, som om damens erbjudande gällde "först till kvarnen"! Damen såg lika paff ut som vi, och letade reda på en femma ur sin plånbok som hon gav oss istället. Så där blev hon av med tio spänn inom loppet av några sekunder. (Hon skulle förresten därför möjligen vara ett undantag från tesen i början.)
Väl inne på affären fanns nästan inga av de varor vi åkt dit för att köpa, kön var oändlig och allt för många "råkade glida in" i kön nånstans i mitten. Min shoppingupplevelse där var helt enkelt för jobbig för att jag ska orka prata om den.
Men jag handlar aldrig mer på Netto.

Och en och annan gubbe är i grunden ond.