Ensamma mamman

Idag har vi varit på T's första sånglektion. Det vill säga babysång. Ett soligt och hett rum, fullt av föräldrar och barn.
I vanliga fall är sonen, precis som hans föräldrar alltid varit, rätt feg och blyg. Han brukar titta på när de andra barnen leker och är lite för rädd för att riktigt hänga med. Därför trodde jag att han skulle bete sig på samma sätt här.
Men icke. Just den här gången var han väldigt frammåt, och traskade runt till alla. De andra barnen satt hos sina förälrar och gjorde rörelserna till sångerna (ungefär). De klappade händerna i klapp-sången och lekte titt-ut när det var dags för det.
T satt framför ledaren och glodde med ko-ögon på hennes gitarr. Hemma brukar pappa låta honom spela, så varför gav inte denna tant gitarren till honom??
I andra änden av rummet satt en mycket ensam och övergiven mamma och sjöng och gjorde barnsliga titt-ut lekar. Alldeles själv.