Det är inte alls särskilt jättesoft att va´ hemma med barn. Vill bara poängtera det en gång. Har inte träffat på någon som provat på, som faktiskt tycker det.
Den senaste tiden har mannen jobbat en del sena dagar, vilket har kännts av. Eftersom det kommer några till framöver, blev jag lite extra glad när han igår tillkännagav att denna dag skulle bli annorlunda. Han skulle komma hem tidigt!
Det gjorde han också. Riktigt tidigt.
Med migrän.
Hade föreställt mig att jag skulle hinna med massor idag! Det finns ju att välja av på min lista... Tänk att jag skulle få chans att göra något i dagsljus för en gångs skull.
Men det sprack ju, och istället blev det dubbelt upp med sysslor, dels de gamla vanliga som hör till en dag hemma och dels de projekt jag dragit fram medan jag fortfarande trodde jag skulle få avsluta dem ensam, i lugn och ro.
Detta har fått mig att konstatera en sak: det måste vara underbart att jobba! Fikaraster, luncher, arbetstider...och att kunna ta en sjukdag när man mår kasst, och tillbringa timmar i sängen. Hur många dagar har jag inte legat illamående på köksgolvet och lekt, kastat mig över vasken vid behov, rört om i matosande kastruller, kastat mig över vasken igen...
Nä, ett jobb vore grejen.
onsdag 24 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Peppning på posten eller? Jag kan skicka allt positivt tänkande jag har. Just nu är det kanske inte så mycket men jag har hört att ikväll kanske är kvällen när Daniel ska packa en låda eller två. Så efter det. Om nu inte hans jobb bestämmer att han ska gå någon mer kurs efter fyra och han kommer hem senare än vanligt. I så fall dröjer min peppning. Nej, en pysseldag. Det är det enda som hjälper.
SvaraRadera