Julbordet

Jag har tidigare beklagat mig över nackdelarna med "mitt jobb", som att inte kunna ta en sjukdag. Eller semester. Nu så här i juletid kommer jag genast att tänka på en till:
Det är väldigt svårt att identifiera en arbetsgivare och därmed nästintill stört omöjligt att bli bjuden på julbord tillsammans med kollegerna! Och vilka är mina kolleger??

Min svägerska och jag hade nyligen en lysande lösning på dilemmat (hon är ju i samma branch, så hon om någon är väl en jobbarkompis). Vi skulle helt enkelt åka till Ikea och äta julbord där! Eftersom vi är där så ofta, kan man ju säga att det är vår arbetsplats. Vårt kontor, liksom.

Nu blev det aldrig riktigt av (övertid på "jobbet" ställde till det...) men ikväll gjorde vi något ännu trevligare. Vi gjorde eget julbord. Hemma.
Det hela är egentligen ett hemligt projekt i arbetet att försöka förlägga julfirandet i Hässleholm nästa år. (Skånejuldags då). Då gäller det ju att bevisa för släkten att vi kan anordna en riktig jul. Med sill och köttbullar och allt.

Jag kan nu meddela att vi är absolut godkända och beredda att ta över stafettpinnen närsomhelst!

Fast inte i år. Jag är så mätt, så mätt...