En speciell dag

'-Tack ska du ha, men jag ska försöka att inte äta så mycket godis.' 

Säger jag till femåringen som erbjuder mig smaka av de bitar han inte gillade.

Han funderar en stund över mitt svar. Sen sätter han sig med en suck och konstaterar att han inte heller ska äta så mycket godis. Sen. När han blir större. Nä, för då ska han nog börja äta mer choklad istället. (Han är inte så förtjust i choklad och nog måste väl det vara en uppoffring för hälsan att börja äta sånt man egentligen inte gillar? Som broccoli och kött och så?)

Lillebror hakar på i samtalet. Han konstaterar dock att han minsann inte kan sluta äta godis. Nä, för det kommer ju lördagar hela, hela tiden!

Jo, det är ju sant. 

Bröderna diskuterar saken en stund till och lillebror får lite nya infallsvinklar. Nu kan han nog också sluta äta godis. Sen. 

'-Jasså, men vad händer när det blir lördag då?', undrar jag. En knyck på axlarna, en liten suck;

'-Då får lörda'n sluta va en speciell dag.'

Det vore ju synd om det ska behöva gå så långt. Nä, tack. Vi vill fortsätta ha åtminstone EN speciell dag i veckan att längta till. Vi tar broccolin en annan dag.

Det bästa av allt

Det har firats födelsedag här hemma. En jämn sådan. Och det var inte min. 

Det är rätt fint, det där att maken går och fyller 40. Plötsligt fylldes huset av vänner, god mat, blommor och alla möjliga presenter. Och utan att jag behövde bli ett dugg äldre kunde ju jag i egenskap av fru, njuta av allt detta jag med! Som nu till exempel. Nu avsmakar jag goda ostar och korvar i brasans sken. 

Mätt, nöjd. Och fortfarande ung.

Bra skörd

Det här är på intet sätt något djupt blogginlägg. Knappast intellektuellt eller ens det minsta nödvändigt. 

Det är bara det att jag sitter nedsjunken i soffan och tittar på min julklappshög. (Näe, den har inte hunnit längre än till soffkanten!) Det är en så väldigt BRA hög!! Jag fick så utomordentliga, aromatiska, delikata, adekvata, exceptionella, dekorativa, eminenta och extraordinära grej...ting. (Tänkte bara att jag skulle höja den intellektuella statusen på inlägget lite...)

Saker jag gått och tittat länge på men inte ens berättat för någon att jag ville ha. Och saker jag aldrig sett och ändå ville ha. Förstod jag så fort jag såg dem. Och saker jag högt och ljudligt önskat! 

Tänk så bra!

Till och med katterna är lyriska över klappen de fick. 

Jul och nyår i korthet

Jul är min grej! Mycket jul ska det vara. 2014 års jul fyllde de flesta kraven, förutom att julaftonen firades i ett muggit och regnigt Skåne. Men redan på juldagen åkte vi norrut och fick snö och minusgrader. Femton stycken, för att vara exakt. 

Vi måste ha lämnat Skåne i all hast, för kvar i Hässleholm blev min telefonladdare, min plattång, min hudcreme och tre par skor jag tänkt ta med. (Den uppmärksamme noterar VEM av oss som hade bråttom iväg...) Men jag har turen att ha tre systerdöttrar som vet vad som är viktigt, och kunde förse mig med det mesta. 

Vad varken de, eller någon annan, kunde bistå oss med var dock ett pass. Näe, man behöver inte pass till Dalarna. Egentligen inte till Italien heller. (Vad är poängen med schengen egentligen???) Men ändå måste man kunna visa sitt pass om någon vill se det. Rörigt. Och nu skulle jag och Mathias alltså till Rom över nyår och hans pass var för gammalt... Ett tillfälligt, och tjusigt rosa, pass för 980:- blev lösningen och iväg kom vi. Så nu har vi sett Rom, ätit pizza och pasta och undvikit blivit påkörda i Roms trafik. Bra gjort! Ett rätt bra sätt att börja 2015.

Gammalt möter nytt.

Dyrt, men snyggt!