Säger jag till femåringen som erbjuder mig smaka av de bitar han inte gillade.
Han funderar en stund över mitt svar. Sen sätter han sig med en suck och konstaterar att han inte heller ska äta så mycket godis. Sen. När han blir större. Nä, för då ska han nog börja äta mer choklad istället. (Han är inte så förtjust i choklad och nog måste väl det vara en uppoffring för hälsan att börja äta sånt man egentligen inte gillar? Som broccoli och kött och så?)
Lillebror hakar på i samtalet. Han konstaterar dock att han minsann inte kan sluta äta godis. Nä, för det kommer ju lördagar hela, hela tiden!
Jo, det är ju sant.
Bröderna diskuterar saken en stund till och lillebror får lite nya infallsvinklar. Nu kan han nog också sluta äta godis. Sen.
'-Jasså, men vad händer när det blir lördag då?', undrar jag. En knyck på axlarna, en liten suck;
'-Då får lörda'n sluta va en speciell dag.'
Det vore ju synd om det ska behöva gå så långt. Nä, tack. Vi vill fortsätta ha åtminstone EN speciell dag i veckan att längta till. Vi tar broccolin en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar