Sommar!! Eller åtminstone...våmmar...

Idag stannade termometern på 21,3 grader. Ville bara säga det. 21,3 alltså.

Hade lust att gå till affären iklädd linne, men det kändes lite tidigt ändå. Däremot kunde INGET stoppa mig att gå dit barfota i tygskor! Ah...sommar...

Gjorde ett inköp häromdagen som var konstigt på tre sätt:

1. Det var ett inköp som omfattade kläder och det gjordes på Ica Maxi, vilket för mig är i princip en livsmedelsaffär.

2. Köpet gällde skor, där man fick ta tre par för femti spänn! I did!!!

Tja, ett sån't erbjudande beyder ju att det inte är direkt snygga skor att välja på, och när jag hittat ett par söta springskor till T gällde det att hitta två par till... Flipflop-tofflor, check! Men sen...

3. ...hittade jag ett par tygskor som var så fula att de nästan blev snygga... Hur ofta händer det?

Jag var iallafall nöjd när jag gick därifrån och de fulsnygga tygskorna har jag ju använt idag så det var, tycker jag, ett helt ok köp. (Sa jag att det var 21,3 grader idag???)

Fick lite skavsår, men det får man väl alltid av nya skor, va?

Lika barn leka bäst!

Idag var jag barnvakt åt lilla T. Hennes mamma hade nämligen bestämt sig för att roa sig på egen hand hos tandläkaren nu på morgonen. (Hon gillar tandläkaren. Hon ska gå dit flera gånger i vår!!=))
Med en rätt envis och rastlös 7-månaders galenpanna i huset sen innan, kunde det ju vara intressant att prova på hur det skulle bli om man slängde in en en månad gammal skrutta på det. Jag var förberedd på kaos, skrik i kanon, blöjbyten, träningsvärk i armar...come what may!

Galenpannan somnade redan fem minuter efter att kusinen trätt in genom dörren, och hade sen den goda smaken att sova en timme vilket i princip aldrig händer annars. Lilla T hakade snart på och sov hon med, nerbäddad i soffan. Kvar stod jag. Laddad. Ensam....

Det scenariot var det enda jag inte förberett mig på, och plötsligt hade jag inget att göra! Märkligt. Så jag fick gå lös på eftermiddagens uppgifter istället. Crazy day.

I min lilla, lilla värld av blommor...

Utanför vårt hus växer det vitsippor. MASSOR av vitsippor! Vi bor mitt i ett vitt hav och det passar mig fint, för det är nästan det finaste jag vet. T har också bekantat sig med dem. Vi tog en promenad för att plocka lite, och det var svårt att sluta för de var så stora och fina. Mina händer var dock lika små som vanligt, så till slut kunde jag helt enkelt inte hålla fler...

När vi plockat vad vi kunde tog vi en tur i gungan, vilket också som till synes uppskattades!

Jag gillar våren.

Flaggspel

TRE inlägg på en dag??
Nästan läbbigt va' flitig jag är, men jag har ju mer att visa! Och allt måste få sin egen plats. Som det här jättefina flaggspelet som T fick från min flitiga och duktiga barndomsvän S. det ska pryda hans rum snart, så fort taket är fixat och vi kan inreda på riktigt! Vi tackar och bugar för flaggorna (som den skarpsynte kan se dekoreras av T's namn)!

En handarbetares vardag!

Jag vill, efter min vecka hos mamma, numera titulera mig "handarbetare"! Jag som aldrig lyckats färdigställa ett korsstygnsverk, eller haft tålamod att sticka. Men för ett par veckor sedan fick jag en idé; klart att grabben ska ha en egen OS-mössa!! Han som nära på är planerad så att hans mamma kunde vara hemma lagom till ett vinter OS!

Så när jag kom upp till Dalarna, där jag fortfarande hittar bäst och vet vilken affär jag ska gå till, skaffade jag garn till en sådan. Eftersom jag ändå hade inspirationen, köpte jag garn till en mössa åt mig också. Inte en likadan, utan en så'n som syrran stickat till sina tjejer. Hon påstod nämligen att den var så lätt att göra och lätt är bra.

När jag kom hem från min shoppingtur kom verkligheten ikapp mig och jag insåg att jag inte visste vad jag gjorde. Eller vad jag skulle göra. Maskorna låg ju liksom inte färdiga på virknålen och hur jag skulle få dit dem hade jag inte ett enda uppslag till. Och kunde jag egentligen virka...?

Nä, det kunde jag inte! Inte alls, faktiskt. Har, helt ärligt, inte virkat en enda stolpe i hela mitt liv. En mössa efter mönster och i flera färger kan möjligen ha varit ett olämpligt startskott för min virkkarriär.

Det blev mamma som fick färdigställa den...

Så här fin blev den!!

Har faktiskt lite större erfarenhet av stickning. Har dock aldrig gjort något användbart. En mer eller mindre trekantig halsduk, ett par vantar där den ena blev mycket mindre och hårdare samt ett sockskaft till en högersocka. Så nu trodde ni att mamma fick sticka min mössa med!?Men icke! Mössan till mig själv stickade jag faktiskt själv. Efter att mamma lagt upp maskorna... Och enbart med rätstickning, för aviga hade jag glömt hur man gjorde. Efter det tog jag lektioner, och nu kan jag konsten att sticka både räta och aviga, samt virka!

Livin' in a box...

...eller T's första enrummare.

Ibland (ofta) är T rätt rastlös och otålig och vill inte leka själv på golvet. Passar på att ta ut svängarna rejält varje gång vi försöker sätta oss ner för att äta. Igår löste vi det så här:

Fram med leksakslådan och ner med ungen. Han kunde sitta nästan helt själv och hade alla leksaker inom räckhåll. Barnet var tyst och nöjt och vi kunde äta färdigt i lugn och ro...

Övergödning pågår!

Ville bara säga att om man fortfarande satsar på den där beach -10 så ska man akta sig för att åka hem till sin mor. Har hittills satt i mig bl a annat följande:
Bullar
Kakor
Plättar
Krusbärspaj med grädde
Blåbärspaj med vaniljsås
Prinskorv med äggsås
En miljard mackor
Finsk lakrits
Häxvrål
Choklad
Varmkorv med bröd
Munkar med sylt
Muffins i plural
.....

Träning a la M.E.

Tågresan gick bra!! T skötte sig som en dröm, och det var rätt skönt att se hur andras ungar ställde till betydligt mer problem för sina föräldrar...

När jag satt där under många långa timmar, passade jag på att bläddra i ett exemplar av SJ's tidningar, som så lämpligt låg i sätet bredvid mig. Fastnade (såklart) i en artikel där en s.k. träningsexpert uttalade sig om fenomenet tvättbrädsmage. Han inte bara tog ner mig på jorden, utan såg till att banka ner mig rejält under marken! För det första var det ju ett faktum att det tar några månader av hård träning. Ok, det köper jag. Inte ens jag går på Aftonbladets två-veckors-metoder. Men i nästa stycke förklarar experten att det tar betydligt längre tid om man haft sin mage länge. Har man haft putmage i tre år tar det halva den tiden, dvs ett och ett halvt år, att bli av med den...enligt honom. Okej...och om man haft den i drygt tretti år???

Nu råkar jag vara mäkta stolt över att jag tar mig ut i löpspåret tre gånger i veckan Det försökte han också ta ifrån mig! Det DÖG med tre ggr/vecka, men helst fem. Och inte mindre än en timme per gång! Styrketräning var ju bättre än inget alls, men pulsen skulle helst ligga runt 80% av maxpulsen om det skulle vara nå't att hänga i granen. Jaha. Och min lunk-jogg då??

Och naturligtvis gällde det att inte äta för mycket kalorier under tiden. Så:

Min framtid består alltså (om jag ska få platt mage) att de närmsta 17 åren jogg..nä, inte jogga utan tokspringa i skogen en timme varje dag. Jag får inte äta något gott alls och ska förutom den där timmen i skogen hitta tid till att göra en förfärligt massa sit-ups.
Eller traska ner på H&M och köpa såna där strumbyxor som håller in magen. Gör sig nog fint till bikinin.
Ses vi beachen 2010? Ni kommer att känna igen mig på strumbyxorna...

Pizza och bacon!

Asch, rackarns! Söndag idag och sista dagen på påsklovet för M. Har ju hunnit vänja mig vid att ha honom hemma nu. Har hunnit med både konstrundor, påskbuffé, Malmötripp, migrän, springa vilse i skogen, så gräs, ställa iordning trädgårdsland, så grönsakerna jag ska frossa på i sommar, göra slut på mina pengar, åka till Kristianstad, hälsa på vännerna i skogen, hittat de första vitsipporna... Tja, lite av varje. Skulle kunna tänka mig att fortsätta påsklova lite till, faktiskt.

Men idag är det som sagt sista dagen. Och idag ska M ha grabbträff med sina "bröder i bacon" (ska förklara en annan gång) så då blir vi utsparkade hemifrån, jag och T. Fast rätt så frivilligt, ska tilläggas. Tror att det är bäst att baconbröderna får verka i skymundan, utan vittnen. Vi två går istället hem till kusinen lilla T, där farbror Galen utlovat pizzaklubbsträff.

På tisdag är det dags igen: T och jag ska åka tåg till Dalarna! Den här gången har jag bantat ner packningen rejält! Ingen vagn, ingen bilstol och bara det absolut nödvändigaste i väskan. Är ändå rätt säker på att jag kommer få fullt upp med den lille mannen, som säkert kommer göra sig hörd och bli ett bestående intryck hos medpassagerarna. Hör av mig för att berätta hur det gick!