Träning a la M.E.

Tågresan gick bra!! T skötte sig som en dröm, och det var rätt skönt att se hur andras ungar ställde till betydligt mer problem för sina föräldrar...

När jag satt där under många långa timmar, passade jag på att bläddra i ett exemplar av SJ's tidningar, som så lämpligt låg i sätet bredvid mig. Fastnade (såklart) i en artikel där en s.k. träningsexpert uttalade sig om fenomenet tvättbrädsmage. Han inte bara tog ner mig på jorden, utan såg till att banka ner mig rejält under marken! För det första var det ju ett faktum att det tar några månader av hård träning. Ok, det köper jag. Inte ens jag går på Aftonbladets två-veckors-metoder. Men i nästa stycke förklarar experten att det tar betydligt längre tid om man haft sin mage länge. Har man haft putmage i tre år tar det halva den tiden, dvs ett och ett halvt år, att bli av med den...enligt honom. Okej...och om man haft den i drygt tretti år???

Nu råkar jag vara mäkta stolt över att jag tar mig ut i löpspåret tre gånger i veckan Det försökte han också ta ifrån mig! Det DÖG med tre ggr/vecka, men helst fem. Och inte mindre än en timme per gång! Styrketräning var ju bättre än inget alls, men pulsen skulle helst ligga runt 80% av maxpulsen om det skulle vara nå't att hänga i granen. Jaha. Och min lunk-jogg då??

Och naturligtvis gällde det att inte äta för mycket kalorier under tiden. Så:

Min framtid består alltså (om jag ska få platt mage) att de närmsta 17 åren jogg..nä, inte jogga utan tokspringa i skogen en timme varje dag. Jag får inte äta något gott alls och ska förutom den där timmen i skogen hitta tid till att göra en förfärligt massa sit-ups.
Eller traska ner på H&M och köpa såna där strumbyxor som håller in magen. Gör sig nog fint till bikinin.
Ses vi beachen 2010? Ni kommer att känna igen mig på strumbyxorna...