September

September är en viktig månad. Tänker inte gå in närmare på varför, men hoppas budskapet gått fram ändå, när ni nått slutet på detta inlägg.

Jag känner en i min omedelbara närhet som lägger ut sin önskelista på sin blogg. Och eftersom samma omedelbara närhet faktiskt ibland kommer ihåg att det finns andra än T som fyller år, och som brukar fråga vad undertecknad önskar sig, så tänkte jag göra en lista nu:

1. En symaskin.
2. ...och tråd och allt sånt där man behöver.
3. Kläder.
4. Böcker.
5. Lyxiga spa-behandlingar som gör mig till en ny människa.
6. Vinterskor.
7. En hotelweekend i Sthlm. (För en person)
8. Ett nytt kök.
9. CD-skivor (Darin, The Real Group...)
10. En ny frisyr. (Dock inte utförd av min "omedelbara närhet"!)
11. Jullov.
12. En snickare som kommer när han ska.
13. Tid. (Då menar jag egentid. Den andra sorten har jag gott om.;))
Okej, nu kom jag på en som är så viktig att den skulle komma som nummer ett. Så nu gör jag en ny etta:
1. Överraskningar! Kom precis på varför jag sällan gör önskelistor. Tycker inte om dem, för jag vill bi överraskad!
14...15? Ny dator.
16. Badkar.
17. Fred på jorden.

Sådär nå'nting. Hoppas den har varit/kommer att vara till stor hjälp! =)

Sanering pågår!

Just nu har vi svinkoppor här. En äcklig liten åkomma som vi bekämpar med alla medel. När vi var hos läkaren, dividerade vi länge om vi skulle säta in penicilin eller inte. Varken han eller jag gillade idén att behöva ge penicillin till en som ännu inte fyllt ett, men eftersom utslagen var så kraftiga blev det så ändå. Läkaren passade på att beklaga sig över dagens stackars barn som lever ett så kliniskt rent liv, med steril mat i sterila burkar, kokade nappar och nappflaskor... "Det är väl inte konstigt att det finns så många barn som är allergiska, de SKA få äta jord och daggmaskar!" var hans åsikt.
För en gångs skull kunde jag känna att min lathet gjorde någon nytta, för så noga har jag verkligen inte varit med renhållningen. Och inte har vi hindrat T från att äta fritt från trädgården heller, så förhoppningsvis har de litrarna av jord han svalt, gett honom tillräckligt med bakterier för att stå pall även efter denna medicinkur. Han lever inget kliniskt rent liv, precis. Och av dessa bild att döma har han gjort ett gott dagsverke idag med!

Vi får nog ändå ta in detta barn i duschen ikväll...

Bäst man håller sig framme!

Här om dagen hade vi finbesök av kusin Tuva och hennes mamma. De två små lekte fint på golvet och gjorde ibland pauser för att kolla in varandra lite. Under en sån paus, när de låg nos mot nos, skulle jag snabbt fånge dem båda på bild. Men innan kameran hann ställa in fokus riktigt, hade en av kusinerna upptäckt att det var fotodags, hävt sig upp och trängt sig fram till bästa platsen. Stackars Tuva, som är halvåret yngre och ännu inte hunnit lära sig alla rörelserna, hade det tufft att hävda sin plats...

Sådär!

Nu har hon röjt hemlisen och jag kan göra detsamma. Allt handlade om en pingvintavla.

Såklart!

När vi fyra är i samma rum och pratar, blir det kanske inte alldeles vanlig samtal. Logiska och seriösa, menar jag. Och även om de börjar som rediga samtal brukar de i regel spåra ur nå'nstans på vägen. Det här var väl en sådan gång.

Det började på en konstrunda på Österlen, påsken 2009. Förmodligen började samtalet som en djup och allvarlig diskussion om påskens budskap, om uppståndelsen och livet, som ju alla seriösa samtal gör i påsktid. Men innan vi var klara, hade pingviner smygit sig in i sammanhanget och för att göra en lång (och för mig helt obegriplig) historia kort, hade min svägerska, innan dagens slut, lovat att jag och min man skulle få en tavla med pingvinmotiv som hon själv skulle måla.

Vi hr väntat, och väntat, och väntat och...ta-DAA!!! Igår kom den! (Hemlisen, alltså) Och så här ser den ut:

Vad säger man? Vilken svägerska!

(Och för er som ännu inte förstod kopplingen till att vi nu skulle vilja fira även nästa påsk här: Hon är själv så nöjd med tavlan, att något annat än en egen plats på nästa års konstrunda är uteslutet!)

En vädjan till en svägerska!

Jag har en svägerska och min svägerska har en blogg. Där skriver hon om allt möjligt, ibland underfundigt och med ironi och glimten i ögat. Här om dagen avslöjade hon att hon hade en hemlis. Det var en hemlis som skulle få mig och min make att vilja fira påsk här även nästa år, det var allt man fick veta. Det var ju inte enbart av en händelse att det lät värre än det var och mycket riktigt började ryktet gå att de skulle bli tvåbarnsföräldrar till våren. Nu råkar jag känna min svägerska, och tanken på att hon skulle lägga ut den nyheten på sin blogg är orimlig, åtminstone att hon skulle göra det innan barnet var fött.
Så, nej, inga fler kusiner på gång alltså vilket hon fick dementera i nästa inlägg. Då börjar det konstiga. På nå´t sätt skruvar folk nu till det och får hennes inlägg att handla om att vi ska bli fler till våren. Varför nu min svägerska skulle veta det och behöva berätta det för oss...?? Nog för att hon är en fantastisk svägerska som vet allt möjligt, men i det där fallet tror jag med säkerhet att jag skulle vara den första av alla att få reda på det.
Så nu en vädjan till dig, E: Kan du nu avslöja för resten av allmänheten om din "hemlis" innan detta spårar ur helt??

Min bästis Maja!

Jag har en ny bästis. Jag köpte henne i somras på Halpa Halli i Vasa. Blank och fin, lagom rund och sugen på att jobba.

Har, med hennes hjälp, för första gången gjort alldeles egen saft av alldeles egna bär. Det var så lätt, så lätt och det enda som störde mig att den lilla arbetsinsatsen jag behövde göra, inföll samtidigt som de första 10 minutrarna av "Morden i midsommer". Men de dog utan min hjälp, och resten av programmet kunde jag se i sällskap av min nya saft.

Saft-Maja

Saft-Majas saft

Jag hade kanske egentligen tänkt göra mer, men upptäckte en dag att grannpojken stod mitt i min vinbärsbuske och åt glatt. Den bsken är numer helt länsad, så det blir inge´mer vinbärssaft. Men våra hösthallon bör snart klara, så vi ska nog kunna leka snart igen, jag och Maja.

Sommar!

Inte för att jag på något sätt vill påstå att sommaren är slut (jag är långt ifrån klar med den) men nu har jag iallafall hittat in i huset och datorn igen. Snart kommer ni att kunna följa mitt fashionabla liv på nära håll igen när jag ledigt och lätt spottar ut det ena jätteskojjiga inlägget efter det andra. Jodå!! Precis så har jag tänkt att det ska bli.

Men det får bli en mjukstart med en liten bildkavalkad över sommar´n.

Midsommar hos mormor i Dalarna.

Cykeltur med racerhjälmen. Och racermorsan.

En hög med kusiner på Petalaxsemester.

Vegetarisk kost på Brösarps backar.

Sand, sand, sand!!! På magen, i munnen, mellan fingrarna...sand är ljuvligt!