Sådär!

Nu har hon röjt hemlisen och jag kan göra detsamma. Allt handlade om en pingvintavla.

Såklart!

När vi fyra är i samma rum och pratar, blir det kanske inte alldeles vanlig samtal. Logiska och seriösa, menar jag. Och även om de börjar som rediga samtal brukar de i regel spåra ur nå'nstans på vägen. Det här var väl en sådan gång.

Det började på en konstrunda på Österlen, påsken 2009. Förmodligen började samtalet som en djup och allvarlig diskussion om påskens budskap, om uppståndelsen och livet, som ju alla seriösa samtal gör i påsktid. Men innan vi var klara, hade pingviner smygit sig in i sammanhanget och för att göra en lång (och för mig helt obegriplig) historia kort, hade min svägerska, innan dagens slut, lovat att jag och min man skulle få en tavla med pingvinmotiv som hon själv skulle måla.

Vi hr väntat, och väntat, och väntat och...ta-DAA!!! Igår kom den! (Hemlisen, alltså) Och så här ser den ut:

Vad säger man? Vilken svägerska!

(Och för er som ännu inte förstod kopplingen till att vi nu skulle vilja fira även nästa påsk här: Hon är själv så nöjd med tavlan, att något annat än en egen plats på nästa års konstrunda är uteslutet!)