Published with Blogger-droid v1.6.4
fredag 29 oktober 2010
Vad är det med frisörer och mousse???
Frisörer är knepiga. Jätteknepiga, faktiskt. Antingen är de bra, men bor 60 mil bort, och därför inte helt bra eller så...är de inte bra. Ni fattar, va?
Efter att ha flyttat söderut var det ju liksom oundvikligt att behöva skaffa en ny frisör. Det tog ett par år, men för ett par månader sedan trodde jag att jag äntligen hittat Henne. Hon fattade precis vad jag ville ha, och hon var noggrann. Jag var så nöjd när jag gick därifrån. Trots att hon själv såg ut som Kristina Lugn i håret och hade ett namn som avslöjade att hon tillhörde en betydligt äldre generation än hon ville ge sken av.
Så det var ju med ett helt nytt lugn jag bokade in en ny tid hos henne till idag.
"Blit det bra så här?" frågade hon när hon var klar. Vad svarar man?? "Nä, var snäll å klistra fast mitt hår igen??" För plötsligt var allt hår i nacken bara borta! Och där sitter jag med en page jag absolut INTE bett om... I hate.
Och kan nå'n förklara för mig varför det är så kul att ta en knytnäve jox i håret, och sen föna det i stora, runda tantfrisyrer? Handen sitter fast, och skulle jag nå'nsin komma loss lär jag inte behöva använda handcreme mer denna vinter.
Efter att ha flyttat söderut var det ju liksom oundvikligt att behöva skaffa en ny frisör. Det tog ett par år, men för ett par månader sedan trodde jag att jag äntligen hittat Henne. Hon fattade precis vad jag ville ha, och hon var noggrann. Jag var så nöjd när jag gick därifrån. Trots att hon själv såg ut som Kristina Lugn i håret och hade ett namn som avslöjade att hon tillhörde en betydligt äldre generation än hon ville ge sken av.
Så det var ju med ett helt nytt lugn jag bokade in en ny tid hos henne till idag.
"Blit det bra så här?" frågade hon när hon var klar. Vad svarar man?? "Nä, var snäll å klistra fast mitt hår igen??" För plötsligt var allt hår i nacken bara borta! Och där sitter jag med en page jag absolut INTE bett om... I hate.
Och kan nå'n förklara för mig varför det är så kul att ta en knytnäve jox i håret, och sen föna det i stora, runda tantfrisyrer? Handen sitter fast, och skulle jag nå'nsin komma loss lär jag inte behöva använda handcreme mer denna vinter.
måndag 25 oktober 2010
Drömtydning, någon??
Nattens dröm:
Jag tappade mina tänder. Läskigt. Jag drömmer det då och då. Eller rättare sagt, det börjar alltid med att jag drömmer att min glugg mellan framtänderna är tillbaka. Ett komplex jag levde med i många år, så bara det skrämmer ju livet ur mig.
Nattens dröm började också så. Och den här gången var jag helt förtvivlad eftersom jag visste att det var på riktigt den här gången. "Jag vet att jag brukar drömma om det här men den här gången är jag ju vaken!!!"
Sen trillade framtänderna av. Och sen nå'ra till... Och tandläkaren hade ingen tid förrän i slutet av november. Kul.
Jag tappade mina tänder. Läskigt. Jag drömmer det då och då. Eller rättare sagt, det börjar alltid med att jag drömmer att min glugg mellan framtänderna är tillbaka. Ett komplex jag levde med i många år, så bara det skrämmer ju livet ur mig.
Nattens dröm började också så. Och den här gången var jag helt förtvivlad eftersom jag visste att det var på riktigt den här gången. "Jag vet att jag brukar drömma om det här men den här gången är jag ju vaken!!!"
Sen trillade framtänderna av. Och sen nå'ra till... Och tandläkaren hade ingen tid förrän i slutet av november. Kul.
Tant-träff
Få saker är så trevligt som fika. Spontan och oväntad fika är ännu lite bättre. Genomförs den dessutom i ett gäng hemmavarande mammor så...blir det en bra dag. Har lyckats hänga med dem flera dagar den senaste veckan, och jag är glad att de ännu inte tröttnat=).
Men alltid när jag träffar andra mammor där barnen är med, oavsett om det är hemma eller på öppna förskolan eller babysång, så går jag därifrån med en undran; "Pratade jag överhuvudtaget med någon av de vuxna idag? Eller sprang jag bara efter T och hindrade honom från att möblera om i kökslådorna?"
Är helt enkelt lite disträ. Men så länge tanterna är på, fortsätter jag gärna att träna på konversationerna!
Men alltid när jag träffar andra mammor där barnen är med, oavsett om det är hemma eller på öppna förskolan eller babysång, så går jag därifrån med en undran; "Pratade jag överhuvudtaget med någon av de vuxna idag? Eller sprang jag bara efter T och hindrade honom från att möblera om i kökslådorna?"
Är helt enkelt lite disträ. Men så länge tanterna är på, fortsätter jag gärna att träna på konversationerna!
lördag 23 oktober 2010
Jag mötte Lassie...
Alltså, vilken dag!!! Så'na här dar vill jag ha fler av.
Det började med en shoppingtur till Lund med tjejerna och utan barn. Bara där låter det ju som en najs dag, eller hur? (Är jag shoppoholic?? Detta var den tredje shoppinturen på en vecka!) Men än bättre blev den och det berodde INTE på några klädfynd. Nix! Det berodde på...låt oss kalla personen Lassie. En så'n där person som man bara önskat att få se. Och som man önskat springa på så länge, så länge...men aldrig fått chansen. Nästan så man börjar tro att personen inte finns.
Tills idag. Jag mötte Lassie...
(Och jag hittade lite kläder också, för er som blev oroliga)
Det började med en shoppingtur till Lund med tjejerna och utan barn. Bara där låter det ju som en najs dag, eller hur? (Är jag shoppoholic?? Detta var den tredje shoppinturen på en vecka!) Men än bättre blev den och det berodde INTE på några klädfynd. Nix! Det berodde på...låt oss kalla personen Lassie. En så'n där person som man bara önskat att få se. Och som man önskat springa på så länge, så länge...men aldrig fått chansen. Nästan så man börjar tro att personen inte finns.
Tills idag. Jag mötte Lassie...
(Och jag hittade lite kläder också, för er som blev oroliga)
fredag 22 oktober 2010
Crazy place
Jag var förresten i Ullared igår med min svägerska. What a ställe! Hur folk kan sätta sig i bussar och åka i timmar för att komma dit och bunkra diskmedel och prydnadskuddar är för mig ett mysterium. Vi behövde bara åka i ett par. Och i Volvo.
Och inte farao satsade vi våra slantar på nå't som hade med städning att göra!
Men att det är en unik plats får man ju hålla med om. På vilket annat ställe skulle man bli tilldelad provrum nummer 78?
Var annars ropar man ut i personalradion att man vill ha tag på "Conny med anställningsnummer 1558"?
Och på vilken annan affär kan man gå ut med ett kundmeddelande att man efterlyser "kundvagn nummer 1732 som försvann i rulltrappan"....?!?
Helt galet.
Och inte farao satsade vi våra slantar på nå't som hade med städning att göra!
Men att det är en unik plats får man ju hålla med om. På vilket annat ställe skulle man bli tilldelad provrum nummer 78?
Var annars ropar man ut i personalradion att man vill ha tag på "Conny med anställningsnummer 1558"?
Och på vilken annan affär kan man gå ut med ett kundmeddelande att man efterlyser "kundvagn nummer 1732 som försvann i rulltrappan"....?!?
Helt galet.
Julen är kort!
DDD5WSWXxswEwseWSExwseD43we3qw3333w3 (T'sbidrag till bloggen idag).
Idag tänkte jag komma med ett inlägg som kanske kan trampa någon på tårna. Men det är en sak jag funderat på och det handlar om julkort. (Aktuellt ämne, eller hur?)
För några år sen var jag hemma hos en bekant i juletid. Hon, som förövrigt var småbarnsmor, hade satt upp alla julkort de fått, på en vägg så att man kunde gå och kika lite. Julkort är trevligt, så det gjorde jag, men jag blev lite besviken. Visst, de var i småbarnsbranschen och hade väl ett likasinnat umgänge, men nästan alla deras julkort var fotografier av andras barn.
Visst finns det ungar man gärna har foto på; släkten och nära vänner, så'na som bor långt bort och man sällan träffar... Men vill man ha alla kvarterets barn på sin vägg? Skulle alla jag känner vilja ha en bild på T? Och skulle man inte sakna de gamla vanliga julkorten, med stämningsfulla motiv? (Jo, jag skulle det!)
När jag träffade min man mötte jag i honom en likasinnad och vi bestämde redan tidigt att om vi fick barn skulle vi inte ställa upp dem framför en halmbock och låta det hamna i adressbokens alla hem. Det löftet har vi hållit hittills (dvs en jul...) och eftersom vi alltid är ute i sista minuten lär det inte bli svårt att hålla det i fortsättningen heller.
Idag tänkte jag komma med ett inlägg som kanske kan trampa någon på tårna. Men det är en sak jag funderat på och det handlar om julkort. (Aktuellt ämne, eller hur?)
För några år sen var jag hemma hos en bekant i juletid. Hon, som förövrigt var småbarnsmor, hade satt upp alla julkort de fått, på en vägg så att man kunde gå och kika lite. Julkort är trevligt, så det gjorde jag, men jag blev lite besviken. Visst, de var i småbarnsbranschen och hade väl ett likasinnat umgänge, men nästan alla deras julkort var fotografier av andras barn.
Visst finns det ungar man gärna har foto på; släkten och nära vänner, så'na som bor långt bort och man sällan träffar... Men vill man ha alla kvarterets barn på sin vägg? Skulle alla jag känner vilja ha en bild på T? Och skulle man inte sakna de gamla vanliga julkorten, med stämningsfulla motiv? (Jo, jag skulle det!)
När jag träffade min man mötte jag i honom en likasinnad och vi bestämde redan tidigt att om vi fick barn skulle vi inte ställa upp dem framför en halmbock och låta det hamna i adressbokens alla hem. Det löftet har vi hållit hittills (dvs en jul...) och eftersom vi alltid är ute i sista minuten lär det inte bli svårt att hålla det i fortsättningen heller.
Medan jag fortfarande bodde hemma var julkortsskrivande mer än ett stressat måste. Vi satte oss vid köksbordet och valde omsorgsfullt ut julkort efter julkort, noga matchat med mottagaren. Motiven varierade så de flesta fick "unika" julkort och bakom varje kort fanns en tanke till adressaten. SÅ ska min julkortstradition börja se ut nu också.
torsdag 21 oktober 2010
Låt mig bara skryta lite!
Ni som är observanta lägger kanske märke till att jag la ut förra inlägget från min mobil!! Wow! Sån't kan jag=). En del har gjort det länge, jag vet, men nu är jag med på tåget så nu kan ni få uppdateringar lite närsomhelst, varifrån som helst.
Jag är så...modern!
Jag är så...modern!
fredag 15 oktober 2010
Dream on!
För alla som känner mig är mina drömmar inte särskilt förvånande längre. Jag har drömt om allt! Härom natten vaknade jag själv av att jag slog och sparkade min man... Han försökte lugna mig, men jag hade liksom ingen lust. Konstigt nog är det en av de få drömmarna jag inte kommer ihåg i efterhand.
I går natt var det min svåger Bananis som var huvudperson. Han skulle lyxa till det och åka på en sista minuten-resa! Det fanns många coola platser att välja på, på listan; caribien, Las Palmas... Men valet för min svåger föll på en bussresa till Önnerön.
Jag tror inte Önnerön existerar utanför mitt huvud, men det hörs ju att det är en plats i Sverige, som knappast har mer att erbjuda än...ett litet lokalt glasblåseri.
Min svåger, Vagabonden.
Nattens dröm var så knäpp att inte ens min blogg är rätt forum att sprida den. Men en dag ska jag skriva en bok. Eller starta en dröm-blogg.
I går natt var det min svåger Bananis som var huvudperson. Han skulle lyxa till det och åka på en sista minuten-resa! Det fanns många coola platser att välja på, på listan; caribien, Las Palmas... Men valet för min svåger föll på en bussresa till Önnerön.
Jag tror inte Önnerön existerar utanför mitt huvud, men det hörs ju att det är en plats i Sverige, som knappast har mer att erbjuda än...ett litet lokalt glasblåseri.
Min svåger, Vagabonden.
Nattens dröm var så knäpp att inte ens min blogg är rätt forum att sprida den. Men en dag ska jag skriva en bok. Eller starta en dröm-blogg.
måndag 11 oktober 2010
Hem, ljuva hem!
Vi var på Ikea idag (igen), jag och T tillsammans med faster Elin och kusin Tuva. Jo, vi var där häromdagen också, men eftersom vi var på Väla gick vi miste om julpyntet och det var vi tvugna att rätta till idag. Så en tur till Älmhult och ur-Ikea (alias "mitt hem") fick det bli.
Jag vet inte vad man blir gladast av; att titta på julpynt eller att äta mat någon annan lagat? Att komma hemifrån en dag? Eller det faktum att när man ätit maten man inte behövt laga, bara kan resa sig och gå? Ingen disk! Ett plus är att barnmaten är gratis där när man äter själv. För 16:-. Vill inte påstå att jag är snål, men nog kan man motivera fler besök till Ikea när man nästan går plus på att äta där??
Jag åker nog dit igen.
Till lunch.
Ska´ru med Elin?=)
Jag vet inte vad man blir gladast av; att titta på julpynt eller att äta mat någon annan lagat? Att komma hemifrån en dag? Eller det faktum att när man ätit maten man inte behövt laga, bara kan resa sig och gå? Ingen disk! Ett plus är att barnmaten är gratis där när man äter själv. För 16:-. Vill inte påstå att jag är snål, men nog kan man motivera fler besök till Ikea när man nästan går plus på att äta där??
Jag åker nog dit igen.
Till lunch.
Ska´ru med Elin?=)
Lite kalas hit, och lite kalas dit...
Näe, det är inte det att det inte händer ett dugg i mitt liv och jag därför lämnar bloggen tom. Det händer saker lite hela tiden och därför känns det där som jag nyss tänkte blogga om, lite inaktuellt. Och så håller det på...
Men en liten snabbresumé då:
T har fyllt ett år. Det gick bra. Vi firade med kalas och gäster, ballonger och tårta precis enligt regelboken. Först hos mormor i Dalarna, på den rätta dagen med kusiner, övrig släkt och vänner. Och nu i helgen avverkade vi kalas nr 2 för den sydligare halvan av släkten. Kusiner, fastrar, farbröder, farmödrar och farfäder i en enda röra. Äventyrsbad i Landskrona, två tårtor, paketberg och restaurangbesök på kvällen var andra inslag. Så kan man också fira en ettåring! (Sen råkade det sig så att T´s farmor fyllde 60 just den dagen - så hon fick också ett hörn av firandet.)
Nu får det nog räcka för i år.
Men en liten snabbresumé då:
T har fyllt ett år. Det gick bra. Vi firade med kalas och gäster, ballonger och tårta precis enligt regelboken. Först hos mormor i Dalarna, på den rätta dagen med kusiner, övrig släkt och vänner. Och nu i helgen avverkade vi kalas nr 2 för den sydligare halvan av släkten. Kusiner, fastrar, farbröder, farmödrar och farfäder i en enda röra. Äventyrsbad i Landskrona, två tårtor, paketberg och restaurangbesök på kvällen var andra inslag. Så kan man också fira en ettåring! (Sen råkade det sig så att T´s farmor fyllde 60 just den dagen - så hon fick också ett hörn av firandet.)
Nu får det nog räcka för i år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
