Vad är det med frisörer och mousse???

Frisörer är knepiga. Jätteknepiga, faktiskt. Antingen är de bra, men bor 60 mil bort, och därför inte helt bra eller så...är de inte bra. Ni fattar, va?

Efter att ha flyttat söderut var det ju liksom oundvikligt att behöva skaffa en ny frisör. Det tog ett par år, men för ett par månader sedan trodde jag att jag äntligen hittat Henne. Hon fattade precis vad jag ville ha, och hon var noggrann. Jag var så nöjd när jag gick därifrån. Trots att hon själv såg ut som Kristina Lugn i håret och hade ett namn som avslöjade att hon tillhörde en betydligt äldre generation än hon ville ge sken av.

Så det var ju med ett helt nytt lugn jag bokade in en ny tid hos henne till idag.

"Blit det bra så här?" frågade hon när hon var klar. Vad svarar man?? "Nä, var snäll å klistra fast mitt hår igen??" För plötsligt var allt hår i nacken bara borta! Och där sitter jag med en page jag absolut INTE bett om... I hate.

Och kan nå'n förklara för mig varför det är så kul att ta en knytnäve jox i håret, och sen föna det i stora, runda tantfrisyrer? Handen sitter fast, och skulle jag nå'nsin komma loss lär jag inte behöva använda handcreme mer denna vinter.