Idag tänkte jag komma med ett inlägg som kanske kan trampa någon på tårna. Men det är en sak jag funderat på och det handlar om julkort. (Aktuellt ämne, eller hur?)
För några år sen var jag hemma hos en bekant i juletid. Hon, som förövrigt var småbarnsmor, hade satt upp alla julkort de fått, på en vägg så att man kunde gå och kika lite. Julkort är trevligt, så det gjorde jag, men jag blev lite besviken. Visst, de var i småbarnsbranschen och hade väl ett likasinnat umgänge, men nästan alla deras julkort var fotografier av andras barn.
Visst finns det ungar man gärna har foto på; släkten och nära vänner, så'na som bor långt bort och man sällan träffar... Men vill man ha alla kvarterets barn på sin vägg? Skulle alla jag känner vilja ha en bild på T? Och skulle man inte sakna de gamla vanliga julkorten, med stämningsfulla motiv? (Jo, jag skulle det!)
När jag träffade min man mötte jag i honom en likasinnad och vi bestämde redan tidigt att om vi fick barn skulle vi inte ställa upp dem framför en halmbock och låta det hamna i adressbokens alla hem. Det löftet har vi hållit hittills (dvs en jul...) och eftersom vi alltid är ute i sista minuten lär det inte bli svårt att hålla det i fortsättningen heller.
Medan jag fortfarande bodde hemma var julkortsskrivande mer än ett stressat måste. Vi satte oss vid köksbordet och valde omsorgsfullt ut julkort efter julkort, noga matchat med mottagaren. Motiven varierade så de flesta fick "unika" julkort och bakom varje kort fanns en tanke till adressaten. SÅ ska min julkortstradition börja se ut nu också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar