I förrgår föreslog min man en utflyktslördag, om vädret var lämpligt. Sån't gillar jag, så det sa jag ja till. Däremot fick jag inte veta vart, bara att det var till en plats jag inte varit på förr. Så i morse packade vi en picnickorg (det där lät tjusigare än det var - vi slängde ner allt i en sliten ryggsäck) och for. Vi hamnade på en plats som hette... Kil...Kj...asch, jag måste fråga M vad det hette, vänta lite.
Kjuge! (Inte konstigt att jag inte kom ihåg...) En naturskön plats med härlig utsikt och mäktiga stenblock. Lite typiskt M att välja ett resmål där det bara är uppförsbackar...men jag gillar honom ändå och denna gång är han förlåten, för oj, vad fint det var!
Som belöning för vår terrängpromenad köpte vi glass innan vi for därifrån. En varsin isglass. Om jag inte var så snabb i uppförsbackarna, så var jag desto kvickare här. Av med pappret och in med glassen...och sen satt jag fast! Precis som när man var liten och "råkade" slicka på ett järnräcke på vintern. Den här gången var det dock inte bara tungan, utan läpparna också, som frös fast! Blev helt paff, och samtidigt så full i skratt, men det är jättesvårt att gapskratta när en glass täpper till hela munnen. Kunde inte heller be honom ta fram kameran och ta en bild av eländet, så ni får använda fantasin här. Jag, lite Kalle Anka-näbb och så en glasspinne.
För er som undrar: jag har lossnat nu.
HAHAHA..jag kan absolut se det framför mig ...det värsta är att den bilden kommmer väl att ploppa upp i de där sammanhangen där man INTE ska skratta...
SvaraRaderahej. Kinna!
SvaraRaderadu är allt bra tjock nu. Lycka till. jag går också i väntans tider. Fast jag har 4 månader kvar. kram kajsa