Nåt i hästväg till mig!

För alla som av någon anledning vill ge mig en present til det ringa priset av 3000:- ; den här hästen vill jag ha!

http://www.blocket.se/dalarna/Dalahast_Tupp_35355902.htm?ca=6&w=1

Mare, mare...

Vad gör man med en söndagmorgon? I vår familj brukar vi stressa. I den här stan och i vår församling, har man bestämt att förmiddagsmötena ska börja vid den okristliga tiden 10.00. Det innebär att vi, kring niosnåret börjar springa omkring till synes okontrollerat i ett försök att bli klara i god tid med oss själva, två barn, diverse matningar och sovpauser. Halv tio brukar mannen, efter att ha kastat ett tveksamt öga på min uppenbarelse, meddela att "vi måste åka om en kvart".

Så även denna söndag. När han backade ut bilen på gatan (som en diskret pik) hade jag inte riktigt bestämt än vad jag skulle ha på mig. Stressigt. Men vi seglade in i stan, hann tänka att det kanske blir svårt att hitta parkering nu när vi är så sena, hann upptäcka att det var det inte alls - tvärtom, hann packa ur familjen ur bilen...för att upptäcka att mötet just denna dag var kl 16.

Snopna och finklädda återvände vi hem. Men nåt måste vi göra, så det blev en utflykt till badplatsen i Tydinge. Den här dagen råkade dt nämligen vara mer sommar än det varit på läääänge.

Pigga, inte fullt lika uppsnoffsade och stinna på fika återvände vi sen till stan till 16.

Samma tid som alla andra.

Märkligheter

Jag är kvar! Men av någon anledning kan jag inte publicera mina inlägg från datorn. Att lägga ut alla fyndiga och slagfärdiga inlägg från telefonen är pickligt. Nu har jag dessutom insett att det bara går om jag samtidigt lägger ut en bild! Jättekonstigt. Nu hade jag ingen särskild bild att visa, så jag bjuder på en nytagen bild av min man. Eftersom han vet att jag inte gillar ostbågar köpte han en påse bara till sig. Och som synes satsade han på den LILLA varianten...

Published with Blogger-droid v1.7.2

Skönhetssalong

Vi är ensamma hemma nu, jag och grabbsen, nu när mannen börjat jobba igen. Jag har inga problem att sysselsätta mig! Idag har vi lekt skönhetssalong här. Lillebror va kund, och jag och storebror satt och drack kaffe ur dockservicen ochtog upp det senaste skvallret, precis som sig bör på en riktig salong. Sen uppträdde T1 lite med sång och dans. Jag kan rekommendera den här stylisten...

Published with Blogger-droid v1.7.2

Sommaren i korthet

Det tog lång tid innan jag fick något bloggat. Sen tog det ännu lite tid. Och lite till. Och till slut hade det gått så lång tid att jag fick prestationsångest. "-Har det gått så här lång tid måste ju nästa inlägg bli nå't alldeles extra..."

Men jag har inte haft något alldeles extra att skriva. Jag har inte saknat uppslag, det har jag inte, men inget har ju varit så där sensationellt.

Jag struntar i de kraven nu och gör helt enkelt en snabb resumé över sommaren, så kan vi börja från noll sen igen.

Rätt mycket på Åsvägen har i sommar handlat om hus. Vårt hus. Och allt vi vill fixa på det. Det Stora Projektet, att byta tak, har äntligen blivit av. Två trevliga snickare har hängt utanför och ovanpå vårt hem i några veckor och hamrat, väsnats och skämtat - en på skånska och en på gotlänska. Med de nya pannorna fick huset ett riktigt lyft och så fort vi målat bort allt det bruna ska en "efter-bild" läggas ut så ni får bedöma själva.

I samma takt som huset pysslats om, har trädgården förfallit. Åtminstone rabatterna där vi nu har höga och ståtliga tistlar. Jag lägger liksom min energi på det i trädgården som går att äta, och i trädgårdslandet har vi håvat in mängder av sallad, tomat, sockerärter, morötter, rädisor, lök, gurka, potatis och rabarber.

Även i år blev det en vända till Öland. Ett par slappa dagar i solen i det missionshus som svärföräldrarna brukar hyra varje år. T har helt anammat semesterlunken och passade på att avnjuta en förmiddag med en god bok han hittade i bokhyllan; "Inför Kristi kors"...

Den lille T har blivit mogen för smakportioner. Eller mogen och mogen... Reaktionen på våra egna, närodlade, ekologiska och på alla sätt politiskt korrekta morötter blev sådär.

I fruntimmersveckan blev det kak-kalas. Eftersom vi är tre fruntimmer här som:

1. gillar att fira

2. gillar att fira oss själva

3. gillar godsaker

blev det ju ett bra tillfälle i förra veckan. Tvärmätta, runda och med sockertoppade barn utvärderade vi dagen och kom fram till att det varit trevligt, och att nästa fest borde handla om smörgåstårtor...

Nu ska vi snart åka hem till Dalarna en sväng, och efter det är sommaren slut. Åtminstone börjar mannen jobba då, efter att ha varit hemma sen 1:a april. T den store ska inskolas på dagis, och jag och liten ska försöka hitta tillbax till lite rutiner här hemma.

Okej, ni är uppdaterade och jag är tillbaka på banan.

Hårfagert

Varför får mina barn så långa hårstrån på en fläck i bakhuvudet? Som ni kanske minns hade ju T1 tre strån, som sen blev två. T2 har fått en hel tofs a la Pontare...

Published with Blogger-droid v1.6.9

Liten vän

När man är sjuk, får man vara liten och ynklig. Och låna lillebrors babysitter...

Published with Blogger-droid v1.6.9

Vad var det jag sa?!

Inte bara jag som genomskådat Netto...

Published with Blogger-droid v1.6.9

Tvåårsdag

Vi hade visst bröllopsdag idag. Är det normalt att liksom glömma det? Det måste väl ändå vara alla andra dagar som räknas...va? Men vi har spenderat hela dagen i underbara Stockholm på mina gamla gator, och bättre än så kan väl en sån här dag väl ändå inte firas! Och snälla Signelill såg till att vi fick en bröllopsmiddag och tjusig efterrätt. Så nu börjar vi på år tre och ser om vårt minne blir lite bättre.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Bror duktig

Skönt att få lite avlastning ibland!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ett sagobrölllop

Såg den här bilden på nätet och var tvungen att sprida den vidare. Den är ju jätterolig!!

What a vår! För det första är vädret bra. För det andra är jag mammaledig. För det tredje är maken pappaledig. För det fjärde är svågern pappaledig. För det femte är svägerskan student på lärarhögskolan, så hon är också ledig. (Ok, inte riktigt, men hon har ändå lite tid att förfoga över eftersom inte mycket är schemalagt på lärarutbildningen.) Dessutom skulle jag kunna lägga till ett sjätte, eftersom ett par vänner till, O och E, också är föräldraledig/student. Detta ska utnyttjas till fullo med en massa utflykter!
Vi har redan tjuvstartat lite som ni ser här:

Påskutflykt med farmor, farfar, kusin, faster och farbror vid havet i Helsingborg.

Utflykt till Vedema med polaren Noel och hans familj.

Födelsedagsutflykt till Ale stenar med födelsedagsbarnet Farbror och hans familj.

Bara på flykt....

När våra barn är fyrtio, och tänker tillbax på sin barndom hoppas jag att det är precis så här de minns den.

Släktträd

För ett par veckor sen hade vi besök av kidsens kusiner med föräldrar. När dom är här kan jag ta semester för bättre barnvakter finns inte. De står faktiskt bokstavligen i kö för att få ta sig an jobbet! C avslöjade att de faktiskt gjort upp turordningen redan i slutet av januari. Vad säger man om det? Hoppas intresset håller i sig...

Huga!

I vår källare finns nå't äckligt. Ja, letar man lite kan man nog hitta mer än en grej, men nu tänkte jag först och främst på "våra" spindlar.

Gillar inte spindlar nå't vidare. Dessa är dessutom giGANTISKA! Säkert! Skulle, mellan tummen och pekfingret, säga att de är ca fyra centimeter i diameter om man nu kan mäta en spindel på det sättet. En kompis kallar dem husspindlar, men jag vet inte om det är ett officiellt namn, eller ett som hon hittat på. (Jag googlade lite på det nyss, och skulle vilja påstå att det är den som heter stor husspindel, men eftersom det inte finns en chans i världen att jag skulle gå så nära att jag kan se vilken färg, vilket mönster eller hur många prickar den har på huvudet, kan jag inte säga säkert.)

Det är läskigt att den överhuvudtaget finns i min källare, men det riktigt kusliga är det som händer när man försöker eliminera den. Flera gånger har jag tagit en sko och dängt sulan på den ovetande spindeln så den dött. Kroppen är lika äcklig som död, så den låter jag fegt ligga och hoppas att mannen kanske kan ta den. Men när jag har kommit ner nästa gång har den varit borta!! Och då är det ändå inte mannen som tagit bort den.

Det hände igen igår. Däng på spindeln och den for i golvet, och i morse var den puts väck. Betyder det att den
1. Har släktingar som kommer och tar hand om kroppen? Creepy, för det betyder att det finns ännu fler kvar i källaren...
eller att
2. Den bara luras och väntar tills jag gått därifrån, reser sig och kryper vidare? Då är den ju först och främst, uppenbarligen, odödlig, och dessutom har den ett tydligt intellekt och kan tänka!!!
Vilket är värst? Vilket ska jag hoppas på?


Imse, vimse spindel, klättrar upp igen...

Toppen-snyggt!

Kolla in de snygga mössorna! Gjorda av Sofia, som tar emot beställningar. Gå in på hennes blogg och titta: trebarnslycka.blogspot.com

Published with Blogger-droid v1.6.7

Människan är i grunden ond

Det anser en god vän till oss i alla fall. Han menar att vi är i grunden egoistiska och ser till vårt eget bästa - en rest från grott-tiden, som han säger. En pessimistisk tes, kanske, men ibland är jag benägen att hålla med honom. Idag till exempel. Åtminstone kan jag sträcka mig till att påstå att folket som idag handlade på Netto, hör dit.
Vi brukar aldrig handla där, och nu vet jag varför. Det började redan på parkeringen (som av någon outgrundlig anledning var full) där en, i och för sig rätt underhållande, scen utspelades när en tant skulle backa ut från sin parkering. Hon ansåg sig tydligen behöva mycket utrymme till detta, och att alla andra bilister var på tok för närgångna, så hon skickade ut sin gubbe för att vifta och skrämma undan några av dem. En ung bilburen tjej stod snällt och väntade på att platsen skulle bli ledig och blinkade in för att visa att hon skulle svänga in där sen, så fort tanten hittat ut. Men en gubbe struntade fullständigt i detta och trängde sig fräckt in där framför tjejen, trots tutningar.
Det var episod ett. Episod två utspelade sig vid kundvagnsparkeringen, där vi upptäckte att man var tvungen att ha mynt för att få en vagn, och att det inte dög med en sån där plastbricka som funkar på ALLA ANDRA STÄLLEN. Vi hade inget mynt, och med två barn på armen tog det emot att gå in utan. En dam, som handlat klart, erbjöd oss sin vagn. Snällt. Men då kom samme tjur-gubbe som i episod ett, och helt sonika SNODDE den vagnen, som om damens erbjudande gällde "först till kvarnen"! Damen såg lika paff ut som vi, och letade reda på en femma ur sin plånbok som hon gav oss istället. Så där blev hon av med tio spänn inom loppet av några sekunder. (Hon skulle förresten därför möjligen vara ett undantag från tesen i början.)
Väl inne på affären fanns nästan inga av de varor vi åkt dit för att köpa, kön var oändlig och allt för många "råkade glida in" i kön nånstans i mitten. Min shoppingupplevelse där var helt enkelt för jobbig för att jag ska orka prata om den.
Men jag handlar aldrig mer på Netto.

Och en och annan gubbe är i grunden ond.

Glad påsk!

/ T och hans familj

Partner in crime

Efter en tur till Kristianstad blir man rätt trött. Oavsett om man är liten eller ännu mindre. För några dagar sedan såg storebror så mycket mindre ut än nu...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Någon som kan virka?

För då önskar jag mig såna här!:-)

Published with Blogger-droid v1.6.7

Så kan det också gå!

Nä, jag har inte gjort nå´t...

Jaha, då var det gjort. Nio månaders lång väntan och förväntan slutade överraskande snabbt, och jag får vara glad att vi inte var kvar på väg 21. Men den lille gossen hade iallafall den goda smaken att ställa sig på tvären i en timme vilket jag inte uppskattade just då, men det gav mig lite tid att mentalt hänga med. Under den här timmen hann jag till exempel:

1. bestämma att nästa gång jag funderar på att utöka familjen ska jag leta upp en lagom billig kattunge.

2. upptäcka att mitt enda stöd i livet, lustgasen, inte hjälpte ett dugg eftersom slangarna lossnat... så allt jag hade haft till hjälp var en vanlig plastmask. Jag hade med andra ord lika gärna kunnat lägga mitt liv i händerna på en liten färgglad burk från tupperware...

3. oroa mig över hur min frisyr påverkades av processen. (Där hade lustgasen kopplats på igen.)

Nu sitter jag i mitt kök med två små pärlor (varav en springer omkring och ropar "kung" och "too" (=torn) medan han förtjust gömmer alla schackpjäser i sin briospis) och har hunnit fundera på bland annat detta:

1. Någon katt blir det inte.

2. Knappt två timmar är mycket mindre än tjugo.

3. Trots ömma höfter och barbamammafigur är det rätt trevliga månader... (nu fick min man något skrämt i blicken.)

4. Jo, jag saknar BB den här gången också.

5. Min frisyr är körd ändå!

Hej brollen!

En bild på två söta bröder som försöker fatta vad som egentligen hände...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Look-alike

'Titta, där är jag!...Och du'! utbrister jag glatt till mannen när jag upptäcker denna staty i Växjö. Vad är det med kommuner och deras vilja att dekorera centrum med alla möjliga, fula figurer?? Jag har länge hävdat att Hässleholm, med sina får-kadaver i brons, leder ligan och det står jag fast vid. Jag har dessutom fått lära mig att det ändå avsätts 200.000 spänn om året för att investera i nya. Why?

Nåja. Växjö gjorde mig en tjänst iallafall. Förra gången magen stod ut så här mycket, fick konditori Bjärnors bagare göra mig sällskap. Och nu fick jag ju tillfälle att göra en tradition av det. Så...häpp! Årets magbild är fixad.

Tak över huvudet

Ett bra ställe att stå på när det regnar!

Published with Blogger-droid v1.6.7

En uppdatering...

...kan vara på sin plats efter så långt uppehåll.
Jag har en pilatesboll i midjehöjd.
Jag har hört talas om vårstädning, men inte gjort ett dugg åt saken.
Letar bil, men hittar mest fel.
Letar docksäng, men allt är smittat av Hello Kitty. (Alltså...vad är grejen med den här katten, egentligen?? Allt jag vill ha är en neutral docksäng i trä, en sån som jag själv hade.)
Är fortfarande lite småsur för att Cristian Waltz åkte ur mello. (Långsint??)
Njuter av solen och vårvärmen och låtsas inte om att den blåser storm.

Idag är det torsdag och sen är det helg! Efter det väntar en vecka med mormor i huset. Sen ska M vara ledig till augusti. Jag har det inte så pjåkigt.

Veckans fundering

De senaste dagarna har jag funderat lite särskilt på en sak.
Profilbilder.
Ni vet, de där bilderna man har i alla möjliga forum som facebook, som kontaktbilder i telefonen, msn...osv. En sak är rätt tydlig. När det kommar till killar är de rätt duktiga på att faktiskt sätta in en bild på sig själva, medan vi av min sort gärna hittar på något annat. Inte sällan en bild på våra barn, om vi har några. Jag är inget undantag. Nu har jag väl bara lyckats hitta ett forum, men på det sitter mycket riktigt en bild på T. Okej, jag är med på bilden men det är knappast jag som är i fokus.
Så nu min fundering: Varför gör vi så?
Är det egentligen schysst? Ska T behöva stå som profil åt mina åsikter? Jag skulle ju inte gärna vilja ge någon annans åsikter ett ansikte, så varför skulle han?
Vad tycker ni?
Medan jag funderar vidare på detta ska jag nog ändå byta bild. Så länge.

Saker jag är trött på:

1. Att frysa.
2. Att tvätthögen aldrig tar sig ner till tvättstugan på egna ben. (Och när den ändå är där kan det gott göra resten med.)
3. Att jag aldrig ids göra iordning håret på morgonen. (Eller att jag aldrig lyckas ta mig till frisören för det är nog det som krävs nu.)
4. Att vara andfådd.
5. Att diverse plastföremål och bilar tycks hittat sin permanenta plats på golvet.
6. Att det är ett tredagarsjobb att böja sig ner och plocka upp ovanstående föremål.
7. Garantidagar.

Mm, det var nog det. För nu.
Varför heter det förresten andfådd? Vaddå "fådd"??

Före...

Nu kommer det utlovade före- och efterreportaget över mitt kök. Eller vårt om man ska vara petnoga. Från början ett funktionabelt, men lite småläskigt 80-talskök som inte var i vår stil riktigt.

...under tiden...

Rörigt överallt!

...och efter.

Färdigt!! Eller nästan. Det fattas nån list och nån kantbit här och där på de här bilderna och särskilt "pimpat" är det inte heller. Vi har finare växter i fönstret nu, till exempel...

Min maskin-gömma.
Den är jag riktigt nöjd med!

T är värdelös på att stänga sitt lekskåp efter sig så nu får ni njuta av innehållet i det med.

Det ska stå "vinter" men det tar så lång tid att såga ut bokstäver att jag lika gärna kan satsa på "vår"...

Mer än tusen ord

När jag pluggade var det ju ett stående inslag att skriva vetenskapliga rapporter. Dessa skulle vara på ett visst antal sidor, vilket gjorde att man snabbt lärde sig använda långa ord istället för korta, samt att säga samma sak flera gånger fast på olika sätt så det inte märktes. Ordbajseri, var det allmänna namnet på detta, men det funkade ju.
T har inte kommit så långt än. Hans ordförråd består i dagsläget av:
Mamma
Pappa
Där
Bil
Pang!
Hej
Baby (eller "ma baby", som han brukar gå runt å säga...)
Den
Aj, aj
Titta
Nej
Buss
Bok
Ljus
Tänd
Stäng
Oj
Usch
Släng
Mus

Kanske finns nå't mer jag inte kommer på nu. Och så några vi inte kan översätta riktigt. Men kontentan är att det inte behövs fler ord än så här för att kunna klara en dag och göra sig förstådd. Så behändigt.
Högskolan skulle bli MYCKET roligare!

Så ja!

Nu har vi lyckats lära honom att dammsuga upp smulorna under bordet. Synnerligen praktiskt.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Min son är kleptoman

Han tar allt han ser, och snabb är han! Alla sina fynd gömmer han i sin briospis. Där samlas alla möjliga saker han tycker är bra att ha. Just idag är det tydligen bra att ha detta: en högersko, pappas duschcréme, en vikinglinebåt i plast, ett kastrullock, ett halsband, en turistguide över Berlin, en nagelfil, ett matskedsmått, en fjärrkontroll och ett örngott.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Jag som skulle bli en så´n där fräsch mamma...

Jag har tyvärr börjat med en ny vana och idag var det dags igen.
Det var dags att åka och handla. (Näe, det är inte det som är den nya vanan, inte ens nära . Jag kommer strax till den.) Ska man ha med sig en ettåring, får man se till att vara snabb med påklädningsprocessen. T gillar den inget vidare, och hjälper inte till ett dugg. Så snabbt på med hans utrustning, och sen gäller det att vara ännu snabbare med sig själv, innan han hunnit klä av sig allt igen.
Kort sagt; man tar sats och gör det så fort man kan. Sen ut. Sen in i bilen. So far, so good.
Det är när jag är inne på Maxi, vid frysdisken och jämför priset på torsk, som det slår mig (och kalla kårar går längs ryggen): JAG HAR ÅKT HIT UTAN ATT KAMMA HÅRET! Igen.
Nu låter ju inte det så farligt, men mitt korta hår klarar inte en natt utan att resa sig åt alla håll. Och när jag säger att det står åt alla håll så är inte det en metafor, utan det står åt alla håll!

Och jag står inne på Maxi.

Okej, vad gör jag?
Alternativ ett är att skjutsa iväg den fullpackade kundvagnen och rusa ut. Men då skulle jag ju komma hem utan den nödvändiga matkassen och tvingas komma tillbaka. Visserligen välkammad denna gång, men säkert ihågkommen och uttittad.
Andra tanken som slår mig är att ta T´s mössa och trycka ner den långt. Men hans huvud är mindre än mitt, särskilt nu när mitt hår antagit abnorma volymer.
Kanke kan jag, långsamt och diskret, dra upp jackluvan över mig?? Kan jag få det att se naturligt ut? Det är ju trots allt kallt här vid frysdisken...

Jag gjorde inget av det. Eventuellt byter jag dock affär. Men något säger mig att det kommer att hända snart igen.

Kökstök

Jag vågar nästan påstå att det här är första gången på tre veckor jag sitter vid datorn. Det kan åtminstone inte vara långt ifrån. Varje ledigt ögonblick har istället spenderats i det som skulle bli, och senare faktiskt blev, ett kök. Varför jag överhuvudtaget julstädade är ett mysterium, för SOM DET SETT UT HÄR!!! Varje rum i hela huset har varit påverkat, t om toaletten där vi förövrigt diskade all disk i några veckor. Matbordet flyttade in i matrummet, och på det trängdes besticklådor, vattenkokare, produktbeskrivningar, kaffefilter, vällingpulver... I arbetsrummet var golvet fullt av fullpackade banankartonger och på skrivaren hade vi vårt förråd av kryddor.
Jag behöver kanske inte fortsätta för att göra min poäng tydlig; vi har haft ett inferno här hemma ett tag.
Trots att vi tillbringade varje kväll med skruvdragare och lådfronter så tog det tid. Det var lite samma princip som med julkalendern - man tar en lucka om dagen. Men...nu är det på plats! Jag skriver inte att "det är klart" för det är det inte. Lite färg på väggarna och en å annan list ska dit också, men nu funkar allt som det ska.
Har fått en förfrågan om före- och efterbild och det ska jag absolut lägga ut! Måste bara röja lite till så det SER nytt och fräscht ut också. Göra det där sista "piffet" så det blir som i inredningstidningarna. Det har jag sett fram emot sen i december.

Pricken över i

Det får man ju ändå säga att han är. Nu lite extra mycket, när vattkopporna är på sin peak. Snart är det över och då har vi det gjort!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Och det hände sig på den tiden...

Så här ser julkrubban ut hemma hos mamma. Man kan undra lite hur storyn bakom den egentligen går... "Och det hände sig på den tiden...att en dalahäst trängde sig fram och var först i kön..." För här är det precis så det är. Dalahästen har fått första parkett, medan Maria, Josef/herden (vet int riktigt vem det ska vara) och de två (...) vise männen hamnat bakom dörren där de får vänta på sin tur.

Go Dalarna!!

PS. Innan någon nu hinner sucka över denna lokalpatriotism, kan jag avslöja att den riktiga anledningen har att göra med två ivriga barnahänder, och eftersom de traditionella figurerna i julevangeliet här är i porslin, fick de en mer skyddad plats än hästen av trä.

Men symboliken är fin... Go Dalarna! Igen.

Published with Blogger-droid v1.6.5